onsdag 18 juli 2007

206

Semester.
Mycket händer, men inte allt blir hågkommet genom att skrivas ner här i bloggen.

Resa genom mellansverige, bo hos svärmor och svärfar, en tur i skärgården, med hennes två barn. Naturligtvis finns det både soliga och regniga minnen.

Som tårtan vi skulle göra. Eftersom sonen inte tål mandel, fick vi beställa sockerpasta på bageriet, så vi kunde ha det istället för marsipan. Vi skulle få det på onsdagen, sa dom. Men det fanns inget då. Då ringde dom till konditorn, som ju slutar vid tiotiden (han börjar jobba mitt i natten) och han lovade fixa det till torsdagen.
På torsdag morgon ringde dom och sa att vi kunde hämta.
Vi hade packat bilen och kunde alltså hämta på vägen mot norr. Trodde vi. Det hade inte kommit med leveransen ännu. Bilen var tydligen ute och körde, men ingen visste var den var.
Eftersom vi nu var på väg och inte ville vänta, lovade dom ordna så att vi kunde hämta sockerpastan på ett konditori nära svärfars på fredagen.
Vi åkte, men inte hade bageriråvarufirman lyckats leverera nu heller. Vi fick ringa till dom, och tjejen lät förtvivlad, för hon hade ju fått greja en del för att få till leveransen. Den var med på följesedeln, men fanns inte bland det mottagna godset. Den är väl ute och svävar i Uppland fortfarande??

Vi fick ordna med tårtfyllningen på annat sätt. Och alla kusinerna träffades på ön och tårtan var god. Jo, jag åt minst fyra bitar.

Skärgården, ja. Det var ett par år sedan jag var där. Alla träd och grönskan, så är det inte på västkusten. Där är det vindpinat och bara klippor.
Vi missade färjan två gånger, både när vi åkte ut (p g a kisspaus) och när vi åkte hem (en glömd jacka, som nittonåringen absolut inte kunde vara utan).

Men vad gör det, när vi var på väg hem. Hem ljuva hem. Fast sista milen tog över en timme. En lastbil hade vält så vi fick åka ett par mil på gamla riksvägen, genom skogen, slingrande genom byarna. Då önskade jag att jag bytt halvljuslamporna, som slocknat förrförra veckan. Det är kolmörkt i smålandsskogarna mitt i natten.

Men nu är vi hemma och allt är som det ska igen.

2 kommentarer:

Hannahbejb sa...

Låter som en typisk semester. Sånt man skrattar åt sen fast man nog sliter av sig håret under tiden. Synd att ditt äktenskap inte höll.

Tycker också det var en bra ide att ha en till fotograf. Hade ju en kompis kompis som var med oss under dagen.

Ha det gott

Anonym sa...

Vilken tur att saker och ting brukar lösa sig på bästa sätt, som det här med sockerpastan.
Hoppas ni får det bra nu när ni blir barnfria ett tag:-) Godnatt och sov så gott!