9

Har suttit här flera timmar nu.
Och väntat.

Min ena handläggare på Försäkringskassan lovade att höra av sig när hon talat med den andre handläggaren när hon frågat honom om något som saknades. Han satt i rummet bredvid och var upptagen sa hon.
Personalchefen hade telefonsvarare på. Jag älskar inte telefonsvarare. Älskar inte alls. En sort jag älskar mindre än andra är den där man ska trycka på en massa siffror.
Tryck 1 om du vill lämna meddelande.
1
Jag sa mitt telefonnummer, förutom vad jag hette och vad jag ville veta
Tryck 1 för att lyssna på meddelandet, tryck 2 för att radera, tryck 3 för lämna utan att lämna meddelande.
1
Jag hörde mig säga mitt telefonnummer, förutom vad jag hette och vad jag ville veta
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.
3
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.
Jag tryckte både några ettor och några treor, men fick bara svaret
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.
Vad jag än gjorde
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.
Försökte med en nia
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.
Försökte med att trycka på den där som man kallade kudde på min första arbetsplats. Andra kallar den staket. Eller fyrkant
Tryck 1 för att lyssna igen, tryck 2 för att ångra, tryck 3 för att spara.

Jag lade på luren för jag trodde maskinen fattat vad jag ville.
Antingen har den inte det eller också är personalchefen likadan som handläggaren; en sån som lovar att ringa upp, men skriver numret på en liten gul postit-lapp som hon sedan ....

Ja, vadå?
Spottar ut tuggummit i?
Sätter under bordsbenet för att bordet inte ska vicka?
Sätter på kanten på dataskärmen, varefter klistret smälter och lappen flyger iväg i korsdraget från luftkonditioneringen?

Jag kanske inte får några samtal, för att jag inte ens finns

Isåfall är det nog bäst att jag inte skriver mer i denna bloggen idag.